Söndagsblogg

Då gör jag en uppdatering i min blogg igen, med lite bilder som blivit till under lördagens och söndagens morgonutflykter.

När jag tittade ut först idag, så såg jag en molnskärm i väster, däremot så var det klar himmel i öster, så jag drog helt enkelt mot soluppgången i öster, och det betydde Trånshult idag, vid Emån där.

Soluppgången var vid 6,20 idag, så nu börjar det att stämma in i mitt tidsschema igen, jag som är typisk morgonmänniska.

Jag var nere i Trånshult en bra stund innan solen orkade över skogskanten, men inga problem att invänta den med den aktiviteten som det börjar bli på fåglarna nu.

Bortöver Ryningen hördes en väldans massa svanar, blandat med tranors läte, och några andra fåglar också, som jag är osäker på vad det var.

Bakom ryggen på mig, utöver åkrarna hördes tofsvipornas läte intensivt.

Bilden ovan här är precis när solen kommer över skogskanten, och börjar sprida sina gyllene strålar i vattnet.

Solen sprider ett gyllene sken över vattnet och det med rimfrost dekorerade gräset idag, och även över både mig och fåglar också förståss..😉

Ordentligt med rimfrost var det då på morgonen.

Jag nämnde ju tofsvipan här förut, och här är en bild på en av dom, det är allt för långt från mig, men ändå...tofsvipa är det ju..

Lite naturkonst får man se också

Högljutt möte i familjen Svan var det här.

Uppstigen på land för att föra de övrigas talan ser det ut som..

Efter det så blev det ett snabbt uppbrott iallafall, och det blev inte i riktning mot mig..😉

Så går vi tillbaka till lördagsmorgonen då. Då var jag återigen nere vid Ryningen och Ryningsnäs, och målet var ju att kolla om jag såg någon trana, och det fick jag göra sent om sider, men dess förinnan, så blev det lite andra djur.

Den här råbocken stod på behörigt avstånd och kollade in mig.

Dom är inte kritvita på hela kroppen avslöjar denna svan för mig.. 😉

Denna var på väldigt bra fotohumör iallafall.

Lite uppvisning i hur man landar också.

Och såhär beter man sig i luften


Så då äntligen....när jag var på hemväg, så fick jag se ute på åkern....två tranor...äntligen, det var på långt håll, men det gick ganska bra iallafall.

Det är något visst med detta, när man ser den för första gången under året.

Det är ett säkert vårtecken tycker jag, och blickar vi fram mot nästa vecka så ser det ju ut att bli vårvärme också enligt väderprognoserna.

Så kan hända att nästa söndag har man sett staren...vem vet.