Jens Gustafssons natur-och fotoblogg: Lördagen i bilder från Ottenby, Ölands södra udde

Här uppe var vi inte...

Däremot var vi på backen, och den fina, speciella natur som är här nere vid Ottenby, Ölands sydligaste plats.

I veckan såg jag på Ottenby Fågelstations facebooksida att havsörnen hade varit synlig där nere...tydligen den bästa tiden för den där just nu på vintern, vilket kan ifrågasättas om det var i går i och för sig, för det var mera likt en riktig vårdag faktiskt.

Havsörnen är ju en i mina ögon väldigt mäktig, fin fågel, så det skulle ju vara intressant och roligt att få några bilder på den, och då menar jag riktigt skarpa bilder på nära håll, men det skulle visa sig senare att det lyckades jag inte med denna dag iallafall.

Hur eller hur, jag pratade med min kompis Anders Duvander, och vi kollade in vädret för helgen, och lördagen såg ut att bli solig, så vi bestämde oss för att dra iväg.

I vanlig ordning vill man ju inte missa soluppgången på en sådan fin plats, så vi bestämde mötas 6.30 i Kalmar för att hinna ner till Ottenby i god tid.

Bilden på väderkvarnen tog jag strax innan vi är nere vid Ottenby, det var fantastiskt vackert hela vägen neråt där, med gryningsljuset i öster, och med denna fina natur.

Här är vi då nere vi den sydligaste spetsen på Öland, innan solen kommit upp. Vattenståndet var lite högre än normalt, så det var omöjligt att gå rakt ut från fyren ( Långe Jan) utan vi fick gå runt till höger för att nå den lilla kuren där ute.

Här kan man börja gissa sig till var solen kommer över horisonten.

Man känner sin litenhet när man står här och blickar ut över vattnet denna stilla fina morgon.

Här skickar solen iväg sina första strålar över oss denna lördag.

Kollar nyfiket på mig vad jag håller på med...

Sälar som låg på stenarna och sög åt sig lite tidiga solstrålar såg vi ganska många också, men lite långt håll var det för kameran.

Inte många blogginlägg från mig utan svanar (iallafall inte när jag varit i närheten av vatten) så det blir så idag också. Den här svanen gled in på det översvämmade området och tittade lite fundersamt på oss.

Ja havsörnen ja...det som jag började mitt inlägg om, som var det som drog igång denna utflykt egentligen. Den är ju en väldigt skygg fågel, med ögon som man nog inte kan förställa sig i den vildaste fantasin, den har 110 % koll på läget runtomkring sig. Jag tog mängder med bilder, men det var alldeles för långt avstånd för att det skulle bli något perfekt, men vad gör väl det egentligen, har ju inte något krav på att det ska vara si eller så, jag är en glad fotoamatör, som gillar detta knivskarpt, och skruvar och vrider med kamera och objektiv allt mera nu för tiden.

Här går den in för landning.

Bättre än såhär blev det inte fotokvalitetsmässigt vad gäller foto på havsörn, men jag är helt nöjd med dagen, och alla fina intryck från naturen här nere.

Här lämnar vi Långe Jan bakom oss, och åker en bit uppåt mot Schäferiängarna där vi går några kilometer i den säregna naturen.

Hjortar fick vi också se...lite omväxling till rådjuren som ju är vanligast här i hemtrakterna.

Säregen natur kan man säga.

Vi såg ganska många havsörnar trots allt idag, och den här gick vi en bra bit för att försöka komma nära, men även denna hade koll på oss, och lyfte när vi var långt från honom iallafall.

Efter det lämnade vi Ottenby för att bege oss hemåt igen, tiden går väldans fort en sådan här dag.

Jag lämnade av Anders i Kalmar igen, och ställde kosan mot Fågelfors igen, men gjorde en liten avstickare, och tog den gamla kustvägen mot Mönsterås (vid Kåremo) och passade på att ta ett par foton från Pataholm.