Söndag 8 maj


Idag blev det en liten tur med kameran tidigt på morgonen. Jag är inte i bästa trim precis, har en förkylning i kroppen med tidvis feber, så det begränsar mig en hel del, men att komma ut en stund såhär skingrar ju tankarna på feber och huvudvärk lite grann tillfälligt iallafall. Så bil fick det bli en bit till att börja med, och sedan en liten kortare promenad, men den gav ju en hel del tillbaka tycker jag.


Det här med dimma på morgonen när solen kommer upp är jag svag för..


Dom här fälten är ganska välbekanta för mig, men jag fascineras ändå varje gång när dimmorna rullar fram där...


Emån, precis spegelblank idag.



Och så när jag gick där och tittade på allt runtomkring mig, så fick jag se denna fågel upp i en gammal ek...förmodligen en kattuggleunge trodde en vän till mig, jag var osäker, för jag trodde lite att det var sparvuggla först, men den är nog mindre än denna, och jag misstror absolut inte Mikael Jonnerby´s teori om detta.








Det blev många bilder på den, jag hade båda mina kameror med så det var bara att ta så mycket som möjligt när tillfället fanns. Man kan ju tro att den satt där och sov, men den hade 100% koll på mig, den rörde inget på kroppen, men med huvudet följde den mig  sakta när jag gick runt trädet, och ögonen öppnades lite mera vid något tillfälle.

Kul var det att få tillfället att fotografera denna tålmodiga fågel, som lät mig hållas, den tröttade ut mig till slut, jag fick ge mig och gå iväg därifrån, kunde ju inte få så många fler bilder till slut, dom blev ganska snarlika efter ett tag.


Helt lugnt var det inte i trädet intill där ugglan satt....en ljudlig fight.


På väg tillbaka till bilen ser jag att liljekonvaljerna står i knopp också, nu händer det saker snabbt i naturen i och med att sommarvärme kommit, lite synd egentligen, för allt exploderar på en gång med växtligheten, och vi behöver egentligen en massa nederbörd om vi inte ska få se upptorkad natur snart, och kanske vattenproblem rent allmänt egentligen.


Dessa änder lyckades jag ju skrämma iväg också när jag smög fram mot Emån...


Med denna ugglebild slutar jag detta inlägg, stänger mina ögon liksom ugglan en stund och hoppas på att ett under sker och förkylningen ger med sig, eller så får jag nog försöka att acceptera att det är som det är, och ta en dag i taget..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar