Solig söndag 17:e november

Äntligen lite fotoinspiration idag, och överhuvudtaget inspiration kan jag väl säga, efter en halvtjurig vecka med 1/4 hörsel på högerörat p.g.a. sprucken trumhinna, därefter penicillin, som väl troligen orsakade kraschen i magen, som gjorde att jag var ur spel en halv dag. Så där kan det bli ibland, men det är väl något som jag ska lära mig av detta också antar jag, för så brukar det ju vara...att allt har en mening på något vis, och det brukar stämma har jag lärt mig, bara man har tålamod att vänta och se vad som kommer istället, och då också vara vaken att greppa det när det kommer, det är det som är kruxet.
Den här dagen började ju alldeles perfekt för mig, som är vaken långt innan solen går upp nu, så jag förstod att det skulle bli soligt på morgonen när jag såg att det inte fanns ett moln på himlen när jag tittade ut, alltså var ju alla förutsättningar perfekta för både väderintresse och fotointresse, som ju är mitt kombinat.
Jag tog bilen idag, för att komma iväg lite, så det blev Virserum, sedan mot Stenberga, och det är på den vägen jag tog fotona ovan här...jag körde denna väg i somras, och tog även då foto på de här platserna, som ni som har läst min blogg och följt bilderna, så kommer ju ofta samma motiv tillbaka vid olika tillfälle, för den ena gången är ju inte den andra lik, ständigt nya infall...soligt, molnigt, regnigt, solen från ena hållet, nästa gång från den andra.
Jag svängde in på den här vägen som gick upp till Högarps By, där jag aldrig varit tidigare, det finns en vandringsled där läste jag på skyltar, och även någon form av muséum. Idag gick jag bara en liten sväng på vägarna däruppe, det var lite blåsigt, och jag hade inte tillräckligt med kläder på mig för att gå någon längre sträcka heller, men det här inspirerar till framtida besök häruppe, så nära hemtrakterna som det är, och ändå har jag inte hört talas om detta, eller rättare sagt, så har väl mina intressen blivit helt annorlunda på senare tid...nu när jag alltid är vaken och mottaglig.
 
På de här småvägarna som jag åkt idag, har jag sett ett antal skyltar med hänvisning till naturreservat, som jag heller inte hört talas om, som jag också ska lägga in i min agenda...bl.a. Helvetets Håla, i närheten av Lemnhult, på vägen mellan Korsberga och Åseda (den lilla vägen, vilken jag aldrig åkt tidigare), och all detta har jag upptäckt på en utflykt på ca 4 timmar, och ca 11 mil bilåkning, och det är ju givande att ha gjort en sådan rekognosering, för framtida utflykter med kamera, och förhoppningsvis flera medlemmar i familjen.
 
 
De här tre  bilderna ovan tog jag vid Älmten utanför Fagerhult idag...alltid lika rofyllt när jag kommer dit, och jag vet inte hur många foton jag har från denna sjö, som ju liksom allt annat byter skepnad hela tiden, beroende på väder, vind och årstid, så den har blivit ett av mina favoritmål att besöka genom åren.
Jag klämmer in en bild på slutet här, som jag tog uppifrån Högarp, mot vindkraftverksparken i Åsedaskogarna, som jag senare under resan passerade...det är ju en maffig utsikt uppifrån de här höjderna, på flera ställen som jag passerat idag. Nu blir det datorfritt en stund...det står en lortig bil här ute som väntar på att tas hand om, länge sedan den fick omvård, så jag går ut i solskenet, som jag tror kommit fram på den sidan bilen står nu, då blir det lite behagligare att hålla på med vatten.
Ha en fin söndagseftermiddag, och bra vecka som kommer...
 








2 kommentarer:

  1. Halloj!
    Trevliga höstbilder och färger.Mindre trevligt med trumhinnan, hoppas de läker ut.
    Det där med Helvetets håla låter intressant. Kan det ha något samband med Helveteshålan här i Fågelfors?

    Ha det! Vi höres. Mats.

    SvaraRadera
  2. Hallå Mats!
    Tackar för din kommentar...jo det verkar som att "bruset" i örat dämpat sig lite, så det ordnar sig på sikt, men det kunde ta 3 månader sa läkaren....uppmuntrande att höra ;-) Ja det kanske finns vissa paralleller mellan Fågelfors och Helvetets Hål ;-), det är så man kan undra ibland (eller det gör jag egentligen) vad det ska ta vägen med utvecklingen av samhälle och allt runtomkring, känner att man måste ur de här gamla urgröpta hjulspåren på något vis...
    Vi hörs och syns...ha de bra så länge...
    Jens

    SvaraRadera